Uppgift 1 - ett inlägg

Eftersom jag missade uppstarten med ett par veckor så gör jag de första uppgifterna nu. Hoppas ni har överseende!
Jag har funderat MYCKET över de frågor som kursledarna ställt i uppgift1. Jag har ju haft gott om tid till det eftersom jag bloggat privat i två år och i tjänsten i drygt en termin.

• Att bara publicera sådant man kan stå för - självklart. Det gäller både text och bilder. Detta måsta man ständigt påminna sina elever (och egna barn) om!

• Att blogga i arbetet är annorlunda än att göra det privat - definitivt. Först och främst måste man tänkla på att man är skolans ansikte utåt när "alla" kan läsa det man skriver. Det gäller minst lika mycket i Facebook som i bloggar!

Startar man en skolblogg med elever ska man ha ett klart syfte med det, sen kan syftet självklart variera oerhört mycket. Just nu har jag en blogg med SvenskaC- elever där de får skriva in alla sina texter under kursens gång, samt kommentera varandras.

Jag tror att vi kan använda detta medium mycket mer och göra all inlärning mycket roligare och mer anpassad till vad unga gör utanför skolan. När man är inne på Facebook och chattar med "svaga"elever kan man se att de skriver hur mycket som helst - men i skolan går det trögt... Det kan tyckas svårt att dra en klar gräns mellan arbete och privat, men jag tror man hanterar det bra som klok vuxen! Om vi tar FB som exempel igen, så skriver jag aldrig något privat eller bjuder in elever jag undervisar. Om tidigare elever bjuder in mig däremot brukar jag acceptera dem precis som kollegor och "vanliga" vänner och bekanta.

• Att bjuda på sig själv är en självklarhet för mig! Namn och bilder kan jag bjuda på - och mina tankar och åsikter också. Jag har inget att dölja och jag är aldrig ute efter att förnedra andra eller skriva elaka saker. Mitt liv är inte mer spännande än någon annans. Vill någon läsa om det så var så god! Jag undviker att skriva om andra eller ta med bilder på dem som inte vill vara med. Familjen får stå ut med att ge inspiration till olika inlägg dock - och de klagar inte. Situationer i skolan ger också upphov till tankar, men det jag skriver generaliseras eller skrivs så att ingen ska pekas ut. Personlig vill jag absolut vara - i mitt sätt att formulera mig! Det ska ju vara intressant eller kul att läsa.

• Att diskutera med barn och unga om vad de gör på nätet via alla dessa social media är superviktigt. jag pratar lika mycket med min 10-årong som med min 17-åring hemma. I skolan tar man ofta upp nätetiken, men trots det sker det ibland saker utanför skolan som påverkar oss här. Kanske någon skriver ett kränkande mejl, sms eller lägger ut nåt på You Tube eller FB. Den utsatte svarar kanske med ännu värre saker och så trappas närmobbingen upp. Jag tror ABSOLUT att man ska behandla uppträdandet på nätet i samband med värdegrundsarbete och likabehandlingplaner!

• Att göra misstag är mänskligt. När det gäller skrivfel/stavfel vill jag själv försöka vara korrekt, men när man skrier fort slinter fingrarna... Jag ser hellre att ungdomarna skriver något läsvärt (innehåll) än att det är perfekt språk!